Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Maltiden tog sin hörjan. Magda serverade
- blickarna nedslagna, kinderna fortfarande
upphettade. Men alltemellanåt het hon sig
i läppen, och då darrade ögonfransarna.
Snapsen leg. Talets gåfva var en lyx,
som han sallan lillät sig i onödan, den
kunde ju icke alltid användas till begäran
om en femma. I stället kände han
brännvinets glädje stiga inom sig och hällde ölet
i mäktiga floder öfver sill välbefinnande.
De limmar, som närmast stundade, lågo
framför honom söta och ljufliga som iskall
punsch, mycket iskall punsch — tydde han
Indals minspel rätt, så pekade dennes
lui-möri sådan riktning. Och han tydde det rätt.
Tomas Indal drack häftigare och mera
än han gjort det på länge. Del svalkade —ja,
visst svalkade del! Och värmde. Ögonen
knep han ihop, hlef gärna i hörjan en smula
sirlig i ordvalet och meddelsam, han iakttog
del igenkännande och smålog:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
