- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
384

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ren låtit se sig igen här på trakten och på nyttdårat
ditt romantiska sinne. — Rätt gissadt, tror jag. Om
du kan, så bed honom vara på sin yakt; ty du sjelf
har i detta ögonblick afkunnat hans dödsdom. Ve
honom! Den hand, som upptagit honom och skapat
hans framtid, skall obevekligt störta honom i
förderf-vet. I detta ögonblick, dyra Lilli, är han insvept i
ett nät af faror, hvilket jag endast behöfver att
tilldraga, för att han för alltid skall gå förlorad, och jag
svär heligt att jag ej skall skona honom. Kanske har
han nämnt för dig om ett halsbrytande foretag, hvars
misslyckande måste medföra hans undergång? Du
bleknar, — du vet det alltså. Nå väl, jag lofvar dig, att
företaget kommer att misslyckas, och följden deraf
faller på ditt hufvud — du har bragt mig till det
yttersta.

— O, ni menar icke, hvad ni säger, —
stammade Lilli, blek och upprörd, — det kan icke vara
ert allvar att vilja störta en oskyldig yngling i
for-derfvet.

— Aldrig har jag talat allvarsammare. Georg
går förlorad för ver Iden; en skymflig död väntar honom,
om du icke räddar honom.

— O, min Gud!

— Nå, hvad beslut fattar du?

— Ack, haf förbarmande med två unga hjertan,
som älska hvarandra, var ädel och kufva er vrede!

— Du måste blifva min, Lilli.

— Jag kan icke.

— Besinna dig! Öfvergifver du mig och bryter
ditt löfte, så förmår ingen jordisk makt att rädda
Georg. — Jag svär vid himmel och helvete att han
skall. ..

— Räddas — ifyllde en manlig stämma, som kom
baronen att rygga tillbaka och hastigt vända sig om.

Nere vid dörren stodo en man och en q vinna,
hvilka sakta hade inträdt under slutet af samtalet.

Spöklikt stirrande, fjettras Arthurs blick vid denna
grupp. Är det väl mannens djerfva, solbrända anlete

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free