Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag tror, att du har stannat för att hemta
andan, — sade han, hjertligt skrattande, och skakade
Georgs hand.
— Misstag! Jag stannar af lutter förvåning Öfver
ditt beteende.
—• Jaså, var det orsaken? Du skall aldrig förvåna
dig öfver småsaker, kära bror, och nu, i fall du
värdes sakta farten, så att ett par vanliga menniskoben
förmå att hinna med dig, kunna vi ju promenera
tillsammans en stund.
Han fattade Georgs arm och drog hönom
skämtande och pratande med sig.
Nionde Kapitlet.
Efter en stunds vandring kommo de båda unga
männen in på en mera besökt gata, och Kischrys tunga,
som denna afton var i sitt allra rörligaste skick,
började att utveckla en exempellös förmåga att krydda
samtalet med upplysningar och iakttagelser öfver
personer, som de mötte.
— Det skall jag säga dig, min kära Georg —
yttrade han, — att Wladimir kommer ej att hemta
minsta nytta af sin utländska resa. Det hade varit
mycket bättre, att du hade fått det der lilla anslaget
... Ser du den der lilla feta herrn med den der
besynnerliga rocken och hatten sedan Katarinas tid ...
Det är Marikas pappa; du kommer väl ihåg Marika
— trefliga svärfar, som Eubrinsky har fått sig — tänk
att gå med en sådan der kuriös menniska, som ser ut
som * en cirkel på ett par krokiga ben. Py fan! Nu
skall du få se, huru jag helsar på gubben. Yi äro
aldrig presenterade för hvarandra, men det gör
detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
