- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
310

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Först syntes han också mycket intagen af denna
sysselsättning, men efter en liten stund irrade hans
ögon bort från de stela bokstäfverna, och han drog
ofrivilligt en suck.

Ännu några minuter — och han kastade med en
otålig rörelse boken från sig, steg hastigt upp från
stolen och började gå af och an i rummet.

Han var ej längre sin egen herre. Hans vilja
var ej allrådande, det var någonting som styrde henne,
någonting som fanns inom honom och som han ej
förmådde att hvarken förjaga eller genomskåda. Det rar
en okuflig makt, inför hvars stormiga väsende ljuset
af hvarje analys måste slockna.

Det är omöjligt att läsa, suckade vår hjelte, jag
kan ej taga mina tankar bort från henne.

Lilli, Lilli, huru grym har du ej varit! Din
behagsjuka har släckt en hel lefnads solljus. Mitt hjerta
är ej såsom andras. Det kan ej småle öfver en sviken
förhoppning — det lider — ja, det lider lika mycket
som det har älskat — d. v. s. omätligt, gränslöst Lilli,
du var ej i stånd att fatta en sådan kärlek — en
kärlek, i hvilken låg tid och evighet — himmel och
afgrund.

Huru kan man älska så? Huru kan lifvets fröjd
väl krympa så i hop, att hon kan dö med ett enda
väsende? Dö! Ja, LilH är död för mig! Ack, vore
hon död för den öfriga verlden också... I detta
ögonblick skulle jag... ja, jag skulle kunna mörda henne,
henne, min ljusa vårlilja, men åter bringa glöden till
hennes kallnade läppar med mina kyssar.

Jag hatar och jag älskar, henne. Hon är min
himmel och min afgrund. Huru hvarje smärta skulle
hafva försvunnit vid en blick ur hennes kära ögon,
huru sjelfva den grymmaste död skulle hafva varit
ljuf-lig i hennes famn!

Men allt är förbi!

Lilli... Äro väl prakt och ståt ändå förmer än
ett troget hjerta ? ... Är ej kärleken rikare än all
verl-dens glans ? ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free