- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
305

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När Georg inträdde, reste han sig upp, dock så
långsamt, att den unge mannen, hvilken stannade
orörlig vid dörren, hann noga iakttaga hela uppträdet.
Ett uttryck af iskall hårdhet flög öfver Georgs ansigte,
ett drag af bitterhet krusade hans läppar, och han tog
ett steg framåt.

Baron Arthur gick leende och vänligt mot honom.

— Eröken Lilli ville ej taga emot dig — sade
han skämtsamt, — men jag bad för dig.

Lilli ville göra en invändning, men innan hon
hann det, yttrade Georg, i det han på samma gång
gjorde en kall bugning för henne:

— Jag hoppas, att fröken ej misstycker min
uppriktighet, om jag förklarar, att mitt besök egentligen
gällde herr öfversten, samt att jag visst icke skulle
hafva tagit mig friheten att låta anmäla mig, om jag
icke med säkerhet räknat på att flnna honom härinne.

Dessa ord i förening med den kalla ton, i hvilken
de yttrades, gjorde Lilli allt mera förstämd; med en
viss skygghet och en bönfallande blick, som dock icke
uppfångades af Georg, svarade hon:

— Det är mycket ovänligt af er att beröfva mig
all del i ert besök; jag vill dock icke desto mindre gå
er halft uttalade önskan till mötes och bedja min far
komma in.

Hon steg upp.

— För all del, min fröken, jag bönfaller om, att
ni hvarken gör er sjelf eller herr öfversten besvär.
Min tid medgifver mig for öfrigt endast att dröja här
ett par minuter.

— Wi gör korta besök hos gamla vänner, jag hade
trott er om bättre, herr baron.

— Jag är förtviflad öfver att nödgas svika edra
goda tankar om mig, men jag hoppas, att ni öfverser,
då ni får höra, att det är trägna göromål, som binda mig.

— Ja, jag kan intyga sanningen af hans ord, —
inföll Arthur, nästan hela dagen igenom är han
upptagen af sina studier. Ynglingen är en märkvärdig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free