Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att major Retsch hade för en ringa förseelse blifvit
degraderad, oaktadt hans son Andreas hos den unge
kejsar Alexander hade bönfallit om nåd för honom.
Några dagar derefter hade den gamle krigaren af
förtviflan och harm öfver denna förödmjukelse skjutit
sig för pannan.
Vid fadrens blodiga lik skulle Andreas hafva
svurit en dyr hämd samt derefter försvunnit.
Sexton år hade sedan dess förflutit.
Eru Willoff hade hyrt ut sitt stora hus vid
Mil-lionnegatan och flyttat till en tarflig boning vid gatan
Morskoi.
Det var här som hon en dag öfverraskades genom
inträdet af en man, hvars förfallna drag hos henne
uppväckte ett smärtsamt minne. Hon tyokte sig
nämligen se vålnaden af Andreas Retsch.
— Är det ni, Andreas ? — frågade hon beklämd.
— Ja, det är jag, — svarade mannen och sjönk
maktlös ned på en stol med blickarne envist fastade på
Xenias porträtt, som hängde på väggen.
— Har ni funnit den som ni sökte? — återtog
fru Willoff med en rysning.
— Ja, jag har funnit honom. Densamme, som
beröfvade mig min fader, beröfvade mig ock min brud.
Min dolk har sväfvat öfver hans hjerta
— Barmhertige himmel! Om hvem talar ni,
Andreas?
Andreas smålog och fortfor:
—^Ödet tillstadde mig ej utöfvandet af min hämd,
och nu, vet ni hvad jag har gjort!
— Nej, tala!
— Jag har förlåtit... Vid minnet af Xenia har
jag förlåtit honom, som har varit mitt lifs förbannelse.
Hon såg ned på mig i det ögonblicket, jag vet och
jag kände det... Xenia bad för honom i mitt hjerta,
mörkret vek och jag räckte honom min hand. Och
så, moder, gick jag hit för att dö i frid. Jag är trött
... Mitt lif har varit hårdt, mycket hårdt. Jag har
vandrat ensam i en dunkel natt... Ensam, det är ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
