- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
45

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

yelat komma in på min egen historia för att sedan
möjligen framdraga skuggpartierna af miu lycka. Det
behöfver ni ej — jag ser dem ändå, kanske alltför
tydligt.

— Vänd då blicken åt annat håll!

— Der skall jag finna ännu mörkare skuggor.

— Nu misstager ni er, ty i edert inre ligger
mycket ljus, och min afsigt i afton har just yarit att
bedja er taga litet vara på det. Sysselsätt er litet
mindre med de yttre förhållandena — ni bör numera
kunna det — och vårda er i stället om edra tankar
och känslor. Dessa äro af naturen för stora och vackra
för att alldeles få krympa ihop.

— Alldeles, — upprepade Elisabeth med litet
bitterhet i tonfallet.

— Ja, ty förnekas kan ej, att de äro det till en
del. Tror ni ej det sjelf?

Hon svarade icke, utan lutade sig fram öfver
bordet och tänkte sorgset vid sig sjelf, att hon
åtminstone egde en känsla, som icke var ihopkrympt.

Öfversten anade, hvad som tilldrog sig inom
henne och betraktade henne några ögonblick tyst. Till
slut fattade han hennes hand och kysste den sakta.
Dereftér sade han:

— Jag har nu bedt er att forsöka fästa er
säll-het vid någonting annat än yttre förhållanden, och jag
är öfvertygad om, att ni äfven skall göra det till en
del, men helt och hållet kan det icke gå. Nu
kommer jag till det sista, som jag ville säga er — det är
en begäran för min egen del, men för att framställa
den fruktar jag, att jag måste säga någonting dunkelt,
som oroar er, och det är jag rädd för.

— Det behöfver ni ej, jag oroas ej^ så lätt, som
ni tror. Tala utan tvekan!

Radzivil återtog: — Jag nämde nyss om er
glänsande lefnad8ställning. Denna ställning eger tyvärr
ej så säker grund, som ni föreställer er.
Omständigheter kunna och skola säkerligen inträffa, hvilka måste
svepa edert ytlre lif i skymning. Ni skall då känna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free