Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon stod med ryggen vand åt dörren och
tycktes icke märka Radzivils inträde, ty hon förblef orörlig.
Öfversten närmade sig henne med tysta steg, och
när han stod tätt bakom henne, sade han med
behagligt Bänkt röst:
— Hvad sysselsätter friherinnan Delvis tankar så
myoket denna sköna afton ?
Den tilltalade vände sig långsamt om, och’en lätt,
nästan omärklig rodnad öfverfor hennes fint mejslade
drag, då hon varseblef öfversten.
— Ah, det är ni öfverste, — yttrade hon med
klangfull stämma. — Jag anade det nästan, då jag
hörde er fråga.
— Var den då så karakteristisk?
— Jag tror, att jag någon gång förut har sagt er,
att det oftast ligger någonting egendomligt i hvad ni
säger.
— Ja, det kommer jag ihåg, att ni påstod för
länge sedan; men jag visste icke, att ni tänkte
detsamma ännu.
Den unga qvinnan sänkte blicken och svarade ej.
Det var, som om orden hade dolt någon mild
förebråelse.
Öfversten återtog: — Men nu måste ni verkligen
förklara, på hvad sätt eller ifrån hvad synpunkt min
fråga kan kallas egendomlig.
— Det kan jag sannerligen icke; saken är full*
komligt oförklarlig.
— Är det icke helt vanligt att undra, hvad en
person, tänker samt att tala om en vacker afton?
— Jo visst!
— Nå, hvad är det då?
— Kanske någonting i rösten. — Hon smålog vid
dessa ord. Hennes leeude var behagligt, mången skulle
hafva sagt förtrollande. Sannt är också, att det lätt
kunde hafva förvridit en mans hjerna.
Hvad öfversten tänkte i det fallet, kunde man
emellertid icke se. Han genmälde lugnt: - Jag skulle
då vara ett bevis på att uttryoket, hvarmed en sak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
