Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djupets kedjor, vanorna, kunde ej brytas på en minut.
De måste filas sönder, och till ett sådant filande
erfordrades åratal.
Arthur Delvis styrka var för aftärd till ett sådant
jätteföretag. Han ansåg sig hafva gjort nog i och med
första försöket att slita sig lös och anklagade natur
och försyn för misslyckandet häraf.
Efter detta sjönk han allt djupare i utsväfningar
och laster.
I hans mörker kom dook ännu en solstråle och
lockade honom vänligt att lyfta blioken emot
någonting högre.
Denna solstråle var kärleken.
Den sista rena fliken af himlen i hans inre
skymtade fram.
Arthur Delvi var då 24 år.
En tid förgick nu, hvarunder ljus och mörker
stredo om honom.
Begär och vanor försökte att draga honom nedåt;
kärleken, den klara strimman i hans fläckade inre,
sträfvade uppåt och ville rycka honom med sig.
Men i hans försvagade sinne fanns ingenting
verkligt starkt.
Likmaskarna voro en gång födda, och allt, som
kommer uti deras närhet, får en anstrykning af
förruttnelse.
Det upphöjda i Arthurs kärlek dog så småningom,
och det egoistiska elementet kom i stället.
Sjelfva förvandlingspunkten var giftermålet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
