Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folket, Adolf Törneros uppläcker jag, Wilhelm
Neukirch och Jens Norman Jackelen. De
samtala, Törneros ler — halvt osäkert, halvt
saligt — »Ack äntligen är jag i det sköna
Italien, på det sköna Sicilien, det här är
annat än i Helgesla kyrka!» Vartill Neukirch
anmärker torrt: »Ja svindeln och virrighelen
ökas, jag sa ju det.» Vartill Jackelen nickar
sitt »Naa saan ... ja ja.»
Nu få de snart syn på mig, tänker jag —
I detsamma springer apan blixtsnabbt upp
på helgonets breda negernacke, slår en snara
om hans hals och drar till, bronssloden
vacklar, störtar omkull, allt omtöcknas. Ett
åsklikt dån mullrar, molnmassor tätna,
förtunnas, sprida sig — med ens bryter solen
fram. Och jag vandrar bland gravarna på
en klosterkyrkogård.
Ur koret kommer pater Geronimo, munken
med det hundraåriga ansiktet, han känner
genast igen mig och gnider sin näsa, blinkar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
