Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en gång två nätter å rad, överansträngningen
tycktes ge henne krafter. En eftermiddag
kallades jag in när hon gick för alt vila sig.
Hon grät.
Onkel Eghert hade ämnat bli läkare och
länge vistats i Frankrike, i Paris, så mycket
visste jag om honom. Musik lär han helst
ha velat ägna sig åt. Ett fint ansikte, fastän
gult i hyn och avtärt, det svarta håret lockigt,
bjärt stack det av mot den vita huvudkudden,
ögonen slutna, endast för en sekund öppnades
stundom det ena till hälften, del högra,
ofrivilligt har jag senare erinrat mig Heinrich
Heine på dödslägret.
Minst en halvtimme förflöt under tystnad,
jag stod tåligt och väntade. En trött, hastig
blick överfor min ringa person:
»Uriel Ingelets son ... förmodar jag?»
Rodnaden steg mig i kinderna.
»Ja.»
»Sätt dig! . . . jag är ofarlig, man blir det
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
