Ur djupet / 16 (1906) Author: Leon Larson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till den sista striden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mot rymderna fanorna höja sig röda, de fladdra för vinden, i solen de glöda i hoppet och klasshatets blodiga färg; och skarorna komma från städernas gränder, från skogarnas kojor och sjöarnas stränder, från sotiga smedjor och malmrika berg. Vår skara har vuxit sig mäktig med åren; nu kommer den väldig som floden om våren, ett dånande haf utaf kött och af blod. Och intet oss hejdar och intet oss binder, ty tusende vallar och uppresta hinder nu krossas till intet af massornas flod. Till vapen, till vapen! ni mödans soldater. Till storms och till strid emot guldets magnater är lösen för alla, för mig och för dig. Må vildt genom länderna stridsropet ljunga, så högt må det skalla, att gamla och unga i tusentals vakna till samling och krig. Till vapen! till vapen! Vår strid är den sista och mödans soldater ha intet att mista, blott skräcken att digna till marken af svält. Dock hellre än svälta vi träda i vapen och leende storma mot mörsare-gapen och stupa på drabbningens blodiga fält.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>