Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta hat tillföll äfven handlanden Ruth, hos hvilken Bucht
bodde. Denne köpman, född i Neder Luleå socken och bekant
med länsmannen från ungdomstiden, synes icke hafva delat hans
åsigter i alla hänseenden, men han kunde dock ej annat än i
likhet med Bucht anse de fanatiske lapparnes beteende såsom i
högsta grad otillbörligt och förvändt. Att han motstod deras
omvändelseförsök är naturligt. Dessa försök, för hvilka både
han och hans hustru voro föremål, hade stundom varit ganska
närgångna. Så hade en ursinnig lappkvinna vid ett sådant
tillfälle slitit sönder något af hustruns kläder. De båda makarnes
motstånd emot det ursinniga partiet hade retat detsamma. Om
mannen särskilt genom någon oförsigtighet ökat hatet, kunna
vi ej säga, men näst efter Bucht synes han hafva varit den, som
dessa vilda fjällbor djupast hatade.
En person, som i något mindre mån var föremål för
deras hänsynslösa förbittring, var den förut omnämde
pastor Hvoslef, sedermera biskop i Tromsö stift. Denne, en i
många hänseenden utmärkt man, hade den 7 april 1852
tillträdt gället såsom den förste pastorn i Koutokeino nybildade
pastorat. Naturligtvis kunde han icke gilla de extravaganser i
både lära och uppförande, hvartill sekten gjorde sig skyldig.
Såsom själasörjare måste han uttala sitt ogillande. Derigenom
hade han ådragit sig de förvillades missnöje, utan att likväl
hafva ökat det genom att gå tillväga med hänsynslös stränghet.
Tvärtom skall hans sätt att behandla fantasterne hafva utmärkt
sig för den hofsamhet, som hans pligt påkallade och säkerligen
hans menniskovänliga karaktär älskade. Att han äfven i sin
mån hatades af sekten, härledde sig uteslutande från hans
ställning, hans kall.
Den förbittring, som de fanatiske lapparne samlat emot de
män, som de betraktade såsom sine förnämste motståndare,
isynnerhet länsmannen, sökte sig ett utbrott, och fann det äfven.
Detta utbrott blef vildt och blodigt, såsom det hat var, som
deruti trädde fram i dagen.
En måndagsmorgon i november år 1852 samlade sig sektens
anhängare i fiendtlig afsigt på handlanden Ruths gård.
Söndagsaftonen hade de medlemmar af församlingen, hvilka besökt
kyrkan, begifvit sig på väg till sina hem ibland fjällen och tagit
nattqvarter i byn Autsi, belägen en mil från kyrkan. Som denna
senare omgifves af några få gårdar, fans icke på stället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
