Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunna icke tystna, så länge som det finnes en gnista af
lefvande tro uti deras hjertan, men med den andeliga döden
inbryter också den andeliga dödsstillheten i kyrkan, ingen suckar,
ingen gråter, ingen qvider, ingen jemrar sig, ingen uppgifver
ett ångest- eller glädjerop.» I förening med dessa ljud stodo
besynnerliga kroppsrörelser. Man lemnade sin plats i kyrkan
eller det rum, der ordet förkunnades; man omfamnade andra
i hänryckning; man dansade och föll slutligen i vanmakt[1].
När, såsom ofta hände, flera under predikan på ifrågavarande
sätt gåfvo sina känslor luft, blef ljudet i kyrkan nästan
döfvande, och ej ens en sådan stämma som Læstadii förmådde
att göra sig hörd. Dessa rörelser ansåg den märkvärdige
mannen vara tydliga bevis på nådens verkan, hvilket man
finner af hans förut anförda yttrande: «Den Helige Ande var
ej ännu på färde», med särskilt afseende derpå, att liikutuksia
ej från början visade sig inom Karesuando församling.
Beledsagad af dessa yttringar af ett nervöst tillstånd och
en i hög grad uppjagad inbillningskraft, utbredde sig rörelsen
allt mer, och snart hade den gått långt utöfver Karesuando
församlings gränser. Ett nitiskt biträde vid verkandet för
denna utbredning var Johan Raattamaa (på svenska
jordrifvare). Son af en nybyggare ifrån Karesuando församling,
hade han redan före den stora väckelsen blifvit af Læstadius
anstäld såsom kateket. Begåfvad med utmärkta själsanlag
och i ungdomen väckt, hade han, oaktadt sitt klara förstånd
blifvit denna tid af sina anhöriga förklarad för kollrig. Hans
religiösa allvar ansågs för galenskap, och det blef också ej
varaktigt. Den eld, som icke vårdades, brann snart ned, men
en annan flammade upp i stället, passionens. Raattamaa blef
begifven på dryckenskap. Under ruset betedde han sig, säger
Læstadius, såsom en galning i sitt hus, hvarföre han af denne
sin själasörjare och förman erhöll skrapor. Dessa gåfvos från
början förgäfves, men den starke måste slutligen vika för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
