Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själv och sparkade till en rostig järnbit som
låg framför hans fot.
Och efter något sådant strävar man, och
vill uppehålla livet för att nå.
När han kom på sådana tankar glömde han
bort att han längtade till vårens solsken, glömde
bort att han ville leva och önskade sig själv
under jorden. Slutet blev då alltid att han stal
sig bort ifrån arbetet för att gå på krogen och
dricka brännvin för att på så sätt döda sin
tristhet.
— Se, livet är till för den som kan ha roligt
— sade han då alltid till den som ville höra på
honom. Men vi stackars kräk som aldrig få
skratta och aldrig få ha roligt, vi ha inte med
livet att göra. Vi borde bort så snart som möjligt.
Man borde ge oss ett rep och en krok att hänga
oss i så slapp vi undan eländet.
Det var en lisa för honom att inför andra
få framlägga sin sorg och sin livsleda. Han
visste att han liksom väckte litet beundran då
han så där önskade sig döden och icke som
andra hakade sig fast vid denna jord så mycket
som möjligt.
Och de andra som hörde på instämde för
supens skull och tyckte att Simon var en mycket
djuptänkt man som kunde säga något sådant.
Så kunde han sitta långa timmar vid ett
snuskigt krogbord och dricka glas efter glas
tills det skymde för hans ögon och tills han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
