- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
90

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bara slå och slå med vad man fick tag i och så länge
man orkade.

Jag kommer ihåg en vacker tjuguårig mulatt, som

hadc fått den förryckta idén att hålla på sin rätt.

Och lian hadc verkligen rätt, men vad hjälpte del?

Han hörde till det översta galleriet. Åtta förtroende-

män gjorde fullständigt slut på hans självtillit pä en
och en halv minut — ty så lång tid tog det för honom
att hl i sparkad utåt hela galleriet och utför de fem
järntrapporna. Han lillryggalade denna sträcka på
varenda del av sin kropp utom på fotsulorna, och de
åtta förtroendemännen lågo icke på lalsidan.
Mulatten hamnade på stenplaltorna där jag slod och såg på.
Han reste sig och stod upprätt ett ögonblick. I detta
ögonblick sträckte han ut armarna och uppgav ett
ohyggligt skrik av fasa och hjärtslitande smärtor. I
detsamma föll hans fångdräkt av honom i trasor, och
han stod där naken med blodet strömmande ned över
licla sin kropp. Så sjönk han medvetslös till golvet.
Han hade fått en läxa, och varenda fånge inom
fängelsets murar, som hade hört lians skrik, hade också
fått en läxa. Jag hland andra. Det är just icke
uppmuntrande att se en man fullständigt knäckt på
halvannan minut.

Följande är ett exempel på hur vi bedrevo affären
med att »passa på luntan». En flock nykomna ha satts
in i sina celler. Man går förbi gallerdörrarna med sin
lunta. »Hej, kamrat, ge oss eld», ropar någon. Det är
en antydan alt vederbörande har tobak. Man sticker in
luntan och går vidare. Om en stund kommer man
tillbaka och lutar sig liksom i förbigående mot gallret.
»Hej, kamrat, kan jag få litet tobak?» säger man. Om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:52:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljvagabond/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free