Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetet hade gått ifrån honom i stället, så han blev
helt perplex.
»Ers vördighet», svarade han förvirrad, »är inte det
en lustig fråga?»
»Trettio dagar till, för att du har gått ifrån ditt
arbete», förklarade hans vördighet, och så var den
rättsliga förhandlingen slut. Det var resultatet. Utköraren
fick inalles sextio dagar, och vi andra hade fått våra
trettio.
Så fördes vi ner igen, låstes in och fingo frukost.
Det var en mycket god frukost för att vara fångkost
— och det var den bästa jag skulle få på en hel månad.
Jag var alldeles vimmelkantig. Här var jag nu dömd
till fängelsestraff efter ett löjligt spektakel till förhör,
varvid jag icke allenast varit förmenad min rättighet
att rannsakas inför jury, utan också min rättighet alt
erkänna eller förneka del man anklagade mig för. Jag
kom att tänka på någonting annat också, som mina
förfäder hade kämpat för, och det var Habeas
corpus-akten. Jag skulle nog lära dem, jag! Men när jag
begärde en juridisk försvarare, blev jag utskrattad.
Habeas corpus-aklen var nog mycket bra, men vad hade
jag för nytta av den, då jag inte kunde meddela mig
med någon utanför fängelset? Men jag skulle nog
lära dem i alla fall! De kunde in le hålla mig kvar i
fängelset för alltid. Vänta bara tills jag blev fri — då
skulle man få se! Jag skulle slå dem med skräck.
Jag visste åtskilligt om lagen och mina rättigheter, och
jag skulle blotta deras eländiga sätt att handhava
rättvisan. Fantastiska föreställningar om ådömd
skadeersättning och uppseendeväckande tidningsrubriker häg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
