Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Harry Bille (energiskt): Joo, för all del; —
i synnerhet det senare!
Erik Wendt: Ser man ytligt på det, förefaller
en sådan handling alldeles lösryckt, inkonsekvent, —
ja, häpnadsväckande! Men går man till botten, finns
det alltid, djupt, djupt inne någon omutlig orsak, —
en logisk förklaring; — och öfver allt, där det finns en
förklaring — finns förlåtelse! (Harry Bille böjer
hufvudet som vid en bön.) Det är ett gammalt franskt ord,
som säger: ”tout comprendre, c’est tout pardonner”;
minns ni det?
Harry Bille: Asch! Det är ju ett så’nt där
ordspråk, som passar för vårherre en
söndagseftermiddag! Nej, — men jag mins ett annat uttryck af
någon fransk författare, jag mins verkligen inte hvem:
”C’est l’ennui qui fait le crime”, — eller
något i den vägen; (likgiltigt) jag mins inte riktigt hur
det var!
Erik Wendt (ser på honom från sidan): Ja,
du är verkligen briljant!
Harry Bille: Tja, — men det är ju också ett
slags ursäkt, eller förklaring, — eller hvad du nu vill!
Erik Wendt (som halft för sig): Lifvet lär en
också en sak! Kanske den viktigaste af alla!
Maud, Sally, Harry: Och det är? . . . Hvad
skulle det vara?
Erik Wendt (nästan högtidligt): Medlidande!
Harry Bille: Fy tusan!
Erik Wendt (lugnt): Ja, — naturligtvis! Men
med åldern ser man det annorlunda! Man behöfver
därför inte älska mänskligheten intensivt; — jag gör det
inte; det måste jag bekänna! Inte heller befatta
sig med den i öfverflödande grad. Det har jag heller
aldrig gjort. Jag har egentligen aldrig låtit vare sig
lifvet eller mänskorna komma riktigt inpå mig; —
kanske af egoism, som fru Sally säger! — Jag kallar det
klokhet. Den som vill nå ett mål, får inte binda sig af
några händer. Men med tiden kommer man därhän,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
