Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Huru Birger af Ljungars frestades att svika sin herre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej ens sparfvarna skulle nu, som förr, få sin andel af
julens öfverflöd. Dock jo — där smög en gammal
kvinna, rädd och försiktig, likasom skulle hon hafva
något ondt för sig, bort öfver gården. Birger igenkände
henne: det var den gamla, skröpliga ladugårdsdejan,
som tjenat i slottet alltsedan fru Cecilias tid och behållits
i tjensten, hon själf af kärlek för sina kor, och på matmoderns
önskan därför att ingen fick korna att mjölka
så rikligt som hon. Hvad bar hon nu i sin hand, och
hvarför smög hon så hemlighetsfull bort till ladugården?
Den goda gumman, hon kunde ej få någon ro,
innan hon lagt på skällkons horn den krans af nio sorters
blomster, som hon bundit om midsommarnatten, I sin
hand bar hon ett fat gröt; det skulle ställas åt tomten,
ty fick ej tomten gröt om julnatten, så var ingen lycka
att vänta det kommande året.
— Ack, tänkte Birger, min mor brukade alltid om
julafton ställa på vårt bord en mugg öl åt änglarna!
Ingen tänker numera på änglar i Ljungars slott.
I detsamma passerade den gamla dejan tätt förbi,
utan att bli honom varse i mörkret. Hennes trohet rörde
Birgers veka hjärta; han tog ett guldmynt ur sin ficka
och lät det oförmärkt falla i gummans kjolsäck. Om
julmorgonen skulle hon anse det för en gåfva af tomten.
Denna tanke hade lifvat Birgers vemodiga sinne, då
han hörde sig anropas af Kycklingen, som med viktig
beskyddaremin förde honom upp till sitt lilla bo i öfra
våningen och visade honom sin rustkammare, bestående
af allehanda sönderbrutna eller förrostade gamla vapen,
dem gossen plockat i slottets skräprum.
— Hvad tycker du om mitt svärd? frågade han.
Birger igenkände rummet: det var hans egen
forna lilla kammare. Han igenkände äfven den rostiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
