Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Om de fördolda ting, som kunde under natten tilldraga sig i ett kloster, samt huru mäster Gervasius förekom en vådelig upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att, bäst de gitte, sämjas om det toma kruset och
kvarlefvorna af måltiden.
För säkerhets skull insvepte sig fogden i en till hands
liggande munkkåpa. Utkommen på gården, hörde han
intet vidare misstänkeligt. Hela klostret syntes så stilla
som en tillmurad graf. Men mäster Gervasius litade
icke därpå, utan afdrog sina stöflar och smög sig på tå
närmare trädgården, till hvilken han hade nyckeln genom
en bakport.
Innan han uppnådde porten, måste han passera förbi
munkarnes celler gentemot sidoflygeln. Skuggan föll mörk
öfver klostergården, medan en svag nattglans belyste de
motliggande fönsterna. Det sista till höger var i Sven
Thordssons rum. En svart gestalt aftecknade sig tydligt
i den trånga fönsterluften, och det var icke svårt att
igenkänna generalkonfessorns kala hufvud, som lutade
sig ut genom det öppna fönstret, för att lyssna i
natten.
Mäster Gervasius kände hur det klack i hans
fogdehjärta och påskyndade sina steg. Knappt hade han
vikit om hörnet och inkommit i trädgården, innan han
hörde samma ljud, som nyss väckt hans misstankar.
Det var den sakta knäppningen af en luta i humlesalen
nästan rätt under nunnornas fönster. — Finland har
sannolikt Nådendals kloster att tacka för de första
humleplantagerna, likasom äfven lin och hampa först begynte
odlas på klosterågorna — de varaktigaste välgärningar,
dem klostren efterlämnat i norden.
Fogden hukade sig ned och kom, i skydd af
krusbärsbuskarna, osedd ända till humlesalen. I det han
varsamt undanböjde de stora bladen, varseblef han i
skymningen något som uppfyllde honom med en blandning
af förundran, häpnad och rättvis förtrytelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
