Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Huru Sven betedde sig, och huru David fann Mariana vid Siveris stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trollpacka, hvilken med sina trollkonster kunde läka sår,
bota och pålägga sjukdomar, återskaffa stulet gods och
i allmänhet befatta sig med sådant otyg, som icke lände
fromma kristna till särdeles uppbyggelse.
David och hans följeslagare hade just hunnit till
denna backe och beredt sig att läsa den vanliga bönen,
när de redo förbi, då gossen blef varse, att Ljungars
hvita flicka vek af till vänster om vägen och försvann
vid den låga jordkojan på backens sluttning.
David följde så mycket hellre denna vink, som man
hade ridit nog långt för att unna hästarna en stunds
bete och hvila. Han vek därför af mot kojan och
intalade sina skrämda följeslagare mod med den försäkran
att ställets onda inbyggare icke hade någon makt öfver
dem som anbefallde sig i den heliga jungfruns och Sankt
Britas beskydd. Ryttarne stego af och läto sina hästar
njuta af det friska gröna gräset på sluttningen, men aktade
sig väl att göra något besök i kojan och satte sig ned
att göra en liten måltid af den medförda vägkosten.
Efter någon tvekan beslöt David att inträda i kojan,
i hopp att den hvita flickans anvisning möjligen kunde
gifva honom någon upplysning om målet för hans
äfventyrliga färd. Men i det han ville öppna den låga dörren,
hörde han röster inne i kojan och beslöt att lyssna.
Han igenkände trollkvinnan Siveris röst, som talade med
mycken häftighet och en förunderlig blandning af
hednisk öfvertro och katolsk gudaktighet ungefär så:
— Säg din herre, att Hiisis pilar skola sönderstinga
hans ben och Sankt Henriks blodiga tumme utrifva hans
ögon. Vågar han, den fördömde, den af helgonen
förbannade, som sölat sina händer i blod och nedhuggit
gudarnes lunder och kallat Ukkos ljungeld öfver sitt
brottsliga hufvud, vågar han att hota Siveri med sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
