Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Huru Ljungars barn lefde på Myllyranta och huru fröken Beata ville rida på Birgers fåle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för stora friheter både mot henne och hennes högborna
fröken.
— Ja, det vill jag, svarade David tvärt. Fålen har
blifvit vild här på betet och lyder ej mera tygeln.
— Men du kunde ju leda honom ett hvarf kring
gårdsplanen, menade Inkeri, mån om att icke reta Beatas
häftiga lynne.
David skakade på hnfvudet och hade om några
ögonblick upphunnit flickan vid gärdet.
— Beata kan inte rida nu, ty Liekki skenar och
behöfver starka tyglar, sade han allvarsamt, i det han
såg på henne med ett par vänliga ögon.
— Men jag vill rida; nu strax vill jag rida! utropade
flickan, blossande af både språng och förtrytelse.
— Och jag säger att Beata inte får rida på Liekki;
Beata skall få Siivo, mors gamla vallack, svarade gossen.
— Nej, jag vill rida på Liekki! Gå, sadla honom
i hagen! skrek den egensinniga flickan.
— Beata har så ofta begärt att få rida till skogen.
Nu skall jag följa med, och Birger också, ifall han
har lust, och Beata skall få rida på Siivo, som aldrig
skenar, och så skola vi rida till Ljungars källa, fortfor
David saktmodigt, utan att låtsa märka sin skyddslings
barnsliga vrede.
— Bryr jag mig om Ljungars källa! Hvad du är
elak, du unnar mig ej att rida. Gå strax och hämta hit
Liekki, upprepade Beata, som ej tog reson.
— Men om fålen skenar och kastar Beata mot
stenarna, så gråter herr Bo, och Birger och Renata och
mor skulle gråta, och jag skulle gråta bort mina ögon
af sorg, fortfor gossen i samma milda, allvarliga ton,
i det han trofast och hjärtligt såg in i flickans lifliga
bruna ögon, hvilka blixtrade nästan som Ljungars vapen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
