- Project Runeberg -  Ljungars saga /
16

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Hvad vidare tilldrog sig vid Myllyranta, och huru riddaren Bo Knutsson, med tillnamnet Ljungars, kom ridande till kvarnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och tjenare hårda kakor att bita. Riddar Bo själf, som
förr var en frikostig herre, har blifvit karg och argsint,
så att man känner inte igen honom. Det var i Viborg
herr Bo blef förhäxad. Den svarta frun har lärt sina
konster af Possen. Ingen har ännu sett henne gå i
en kristen kyrka, men väl finnas de, som sett den döda
fru Cecilia vrida sina händer i månskenet, det har jag
med egna öron hört af hennes kammarpiga Renata. Och
sedan det där vid källan, mäster, ni vet; det har visat
sig oftare nu än någonsin förr.

Fogden skrattade.

— Nej, Inkeri, sade han, nu är det så godt att jag
låter sadla, medan jag ännu är i stånd att begifva mig
af. Ni är så full med skrock, att ni kunde skrämma
hästar att skena. Till slut vill ni väl inbilla mig att
edra grannar Ljungarne stå i förbund med åskan.

— Hvar och en har sin tro, mäster — svarade
Inkeri stött — men ännu har jag ej sett någon af det
folket sitta till häst i full rustning utan åska om
sommaren och yrväder om vintern. Ser ni det svarta
molnet där, som stiger allt högre öfver skogstopparna?
Jag skulle mycket bedraga mig, om vi ej snart hafva
någon af Ljungarne här.

— Bah! Liksom de öfvermodige herrarne kunde
befalla väder och vind. Botolf! Matti! Sadla hästarna
och led dem i stallet! När ovädret är öfver, gifva
vi oss på väg.

Medan tjenarne gjorde sig i ordning att utföra denna
befallning, steg det mörka åskmolnet allt högre, luften
blef kvalmig, och naturen antog detta dödsstilla, dystra
utseende, som vanligen föregår ett starkt oväder. Inkeri
kastade en blick utåt beteshagen och såg fåren trängas
i en skock med hufvudena mot hvarandra. Hästarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free