- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
371

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig. Och det gjorde de också, Wada nästan mot sin
vilja. Om en maniska kan dö på grund av inbillning
— ligger det då någonting omoraliskt i att hålla henne
kvar i livet genom en inbillning?

Den vita rasen är i alla fall numro ett, när det
kommer an på mod och livskraftighet. Den ene av våra
två japaner och bägge våra tahitiska män hängde
huvudet och måste dunkas i ryggen och muntras upp och
släpas med handkraft tillbaka till livet. Charmian och
Martin togo sjukdomen lätt, gjorde minsta möjliga
väsen av sitt befinnande, och vandrade med lugn
säkerhet tillfrisknandets väg. När Wada och Henry voro
övertygade att de skulle dö, verkade denna
begravningsstämning fullkomligt överväldigande på Tehei; han grät
och bad flera timmar i sträck. Martin låg däremot och
svor och blev frisk, och Charmian jämrade sig, men
gjorde samtidigt upp planer för vad hon skulle göra, när
hon bleve bra igen.

Charmian var uppfostrad som vegetarian och i tron
på att naturen läker sig själv. Hennes tant Netta,
som hade haft hennes uppfostran om hand och bodde i
ett hälsosamt klimat, trodde icke alls på medicin. Och
det gjorde icke heller Charmian. För övrigt tålde hon
icke medicin. Dess verkan på henne var pinsammare än
det onda den skulle fördriva. Men hon lyssnade till
mina argument i fråga om kininen och tog den i
egenskap av ett mindre ont. I följd därav hade hon
kortare, mindre plågsamma och mindre ofta återkommande
anfall av feber. Då vi träffade missionären Caulfeild,
vars bägge företrädare hade dött inom ett halvår efter
sin ankomst till Salomonsöarna, berättade han, att
han liksom de hade hyst en fast tro på homöopatin,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free