Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde han så gärna begå harakiri när som helst av
ren skamkänsla.
Av vilket allt jag drog den slutsatsen, att en
amatördoktor är långt ifrån hedrad och ansedd på sitt eget
fartyg, om han också har kurerat sig själv. De övriga
av besättningen hade börjat betrakta mig som gripen
av ett slags mild monomani i fråga om sår och klorid.
Om nu också mitt eget blod var orent, så vore väl inte
det något skäl för att jag skulle tro, att alla andras också
vore det. Jag gjorde inga flera erbjudanden. Tiden
och mikroberna voro på min sida, och det enda jag hade
att göra var att vänta.
»Jag tror, att det måste ha kommit smuts i mina
sår», sade Martin efter några dagars förlopp. »Jag
skall tvätta dem grundligt rena, så bli de nog snarl
fullkomligt bra», tillade han, då han såg, att jag inte
ville fastna på kroken.
Två dagar till förgingo, men Martins onda gick inte
över, och jag överraskade honom en gång sittande
med fötter och ben i en pyts med hett vatten.
»Ingenting kan jämföras med hett vatten»,
förkunnade han entusiastiskt. »Det överträffar alla påhitt
som doktorerna någonsin plågat folk med. I morgon
tänker jag att mina sår ä’ försvunna.»
Men morgonen därpå såg han rätt orolig ut, och nu
visste jag, att stunden för min triumf närmade sig.
»Jag tänker, att jag ändå skall försöka litet av den
där medicinen», förklarade han litet längre fram på
dagen. »Inte för att jag tror att den uträttar någonting
särdeles», tillade han ringaktande, »men jag har i alla
fall lust att försöka den.»
Därnäst kom Japans stolta blod för att bedja om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
