- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
358

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

däran jag hade varit; och jag är övertygad om, att de
alla hyste den grundliga övertygelsen, all deras egen
präktiga kroppskonstitution och präktiga egenskaper
för övrigt aldrig skulle medgiva något intrång i deras
lekamen av det otäcka gift, som hade angripit min
anemiska konstitution och medelmåttiga personlighet.
Vid Port Resolution, Nya Hehriderna, tog Martin sig
för att gå barfota bland buskarna och kom tillbaka
ombord med en massa skråmor och rispor, synnerligast
på skenbenen.

»Vore bättre om du aktade dig», sade jag varnande
till honom. »Jag skall blanda upp litet
kvicksilver-klorid åt dig att tvätta skråmorna med. Skadar inte
att vara en smula försiktig, ser du.»

Men Martin log ett överlägset leende. Han sade det
visserligen inte rent ut, men han lät mig i alla fall
ganska tydligt förstå, att han inte var som andra män
— jag var ju den ende, med vilken han i detta avseende
kunde göra någon jämförelse — samt att hans skråmor
skulle vara läkta inom ett par dagar. Han höll också
ett föredrag för mig om den synnerliga renhet, för
vilken hans blod utmärkte sig, och om den
utomordentliga lätthet, med vilken hans sår brukade läkas. Jag
kände mig riktigt ödmjuk, när han hade slutat sin
upptuktelse. Det var tydligt och klart, att jag måste vara
olik alla andra i fråga om blodets renhet.

Medan kajutpojken höll på att stryka en dag, brände
han sig på benet med strykjärnet och fick ett sår,
som var tre tum långt och en halv tum brett. Men
också han log ett överlägset leende, då jag erbjöd
honom kvicksilverklorid och påminde honom om mina
egna grymma erfarenheter. Och med all tillbörlig ar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free