- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
354

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mun, och han reste sig i hela sin längd med ett gräsligt
tjut, som nästan kom hlodet att stelna i våra ådror.
Vi retirerade alla tre, väntande att hli ihjälslagna. Men
den tjutande vilden, som var så beryktad för sin
blodtörst, sjönk genast tillbaka i stolen. Han fattade om
sitt huvud med bägge händerna och bara jämrade och
jämrade och jämrade. Och han ville inte på något sätt
ta reson. Jag var naturligtvis en skojare. Min
smärtfria tandutdragning var ett bedrägeri och en snara, och
ett uselt och eländigt knep. Men jag var så ivrig att
få ut den där tanden, att jag nästan var färdig att muta
honom till att göra ett nytt försök. Men detta förbjöd
mig min yrkesstolthet, och jag lät honom gå sin väg.
med tanden i behåll — det enda fall jag hittills haft att
anteckna som misslyckat från min sida, sedan jag väl
har fått ordentligt tag. Sedan dess har jag aldrig
behövt gå ifrån en tand orubbad i en patients mun.
Senast häromdagen gjorde jag en lång kryssning i frisk
motvind för att dra ut en tand på en kvinnlig
missionär. Innan min resa med Snark är avslutad,
kommer jag kanske att plombera och sätta in löständer
också...

Jag vet verkligen inte om det var yawutslag eller
inte — en läkare på Fijiöarna sade mig att det var det,
och en missionär på Salomonsöarna sade mig att det
inte var det — men jag kan åtminstone intyga, att det
är någonting högst obehagligt. Jag hade den oturen
att i Tahiti få en fransk sjöman ombord, som sedan vi
väl hade hunnit ut till sjöss visade sig vara bekajad
med en otäck hudsjukdom. Snark var ett för litet
fartyg och förhållandena ombord alltför familjlika, för att
vi skulle kunna behålla honom hos oss. Men innan vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free