Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
serie byar — och jag purrar min besättning. När
allt kommer omkring, så är det mitt förstånd som står
bakom det hela, samlande vetskap om vad Snark kan
tåla under påfrestningen och väntande med att kalla
alle man på däck tills vädret blir än hårdare.
Så kommer dagsljuset, grått och histert, och stjäl
sig igenom molnpellen. Det faller över ett skummande
hav, som här och där jämnas genom trycket av
regelbundet återkommande, tilltagande byar. Sedan
kommer regnet,
som fvller
vågdalarna med
mjölk-vit rök och piskar
ned böljorna,
vilka likväl endast
vänta på att
vinden skall lägga
„• i ,. , 46. En guldmakrill,
sig och att regnet &
skall upphöra, för att sedan resa sig ursinnigare än
förut. Männen komma upp på däck, deras frivakt
är förbi. Bland dem är också Herman, som med ett
brett grin visar, att han gillar den bris vi ha fått.
Jag lämnar ratten åt Warren och ämnar mig ned
under däck, men stannar under vägen för att rädda
kabysskorstenen, som råkat i drift. Jag är harfotad
och mina tår ha fått en förträfflig träning i fråga om
att klänga sig fast, men när relingen hastigt begravs,
under en grön, skummande sjö, sätter jag mig med
fart på det översvämmade däcket, och Herman
undrar helt skämtsamt, varför jag just väljer en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
