Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blott poetiskt. Han var ingen andlig författare ex professo
som en Arrhenius eller Spegel. Men vi behöfva blott
kasta en blick på det då varande svenska samhället för att
inse, huru lätt hans skaldeskap kunnat slå in på en sådan
väg. Kyrkan var i sjelfva verket den tiden allrådande och
uppslukade i sitt sköte hela det litterära lifvet. Dogmerna
funno då ännu fullt opartiska försvarare. Målsmännen
för de olika vetenskaperna hade ej ännu lösslitit sig från
det ortodoxa beroendet. Presterna voro lika mycket sökta
af folket som hedrade vid hofvet. Låt vara, att vi nu
uppfatta religionen ur en vidsträcktare och förnuftigare
synpunkt, men bristerna i det då varande sinliga
gudsmedvetandet ersattes mer än tillräckligt af den religiösa kraft
och öfvertygelse, som genomgick kyrkan. Huru ifrigt skötte
ej presterna sitt kall och gingo förmanande eller
bestraffande omkring i sin hjord! Huru andäktigt och fulltonigt
brusade ej psalmsången genom kyrkorna! Det uppstod en
stor andlig poesi, full af lif och tro, för oss numera
omöjlig att efterhärma, ty vi ega ej dess förutsättningar. Den
räknade snart en skara af ifriga, till en del utmärkta idkare.
Dessutom införde man andliga sånger ifrån Tyskland och
öfversatte dem sjelfständigt, ty det rådde naturligtvis då en
mycket liflig såväl andlig som politisk förbindelse med
trosbröderna på andra sidan hafvet. Afven andra än
prestmän lemnade sin tribut åt denna poesi. Lagerlöf öfvergaf
sitt latin för att rikta vår psalmbok med trenne sånger.
Förnäma damer försökte sig på gudeligt rimmande.
Rikskansleren de la Gardie fann tröst för den verldsliga
storhetens vexlingar genom att författa psalmer. Kongl. rådet
Lindsköld roade sig på lediga stunder ej blott med qvicka
divertissementer för hofvet utan äfven med att: skrifva
psalmer. Ej under således, att Lucidor, en poet ex
professo, skulle försöka sig i andlig diktning, och han valde
då den genre, som var egendomligast för hans patos och
kanske hans lif. Men ett dylikt patos var på samma gång
i full enlighet med tidsanden. Ty trolldomsväsendet stod
då i högsta flor, hexeribålen från Dalarna kastade sitt
hemska återsken öfver landet, och man trodde på fullt
allvar, att Satan var lös och vandrade omkring i våra svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
