- Project Runeberg -  Om Lars Johansson : (Lucidor den olycklige) : litteraturhistoriskt utkast /
133

(1876) [MARC] Author: Josef Linck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hvij fördenskuld klagar iag
Öfver himmelens behag,
        Thet man billigst lijder?
Ty, hvad ingen ändra kan,
Måst een lijda, lijk een man,
        Som, hvad värst, bäst tyder.

Trooheet, then iag en gång svor,
Skall, män lijf i bröste boor,
        Ey från mig försvinna.
Dy slut mig uti din siähl
Som mit hierta dig lijk trähl
Dyrckar, min Gudinna!


Psalmerna. Vi äro här som genom ett trollslag
förflyttade till en helt annan atmosfer. De ömma kärlekssångerna
hafva tystnat för suckar och ångest. De andliga styckena
äro sju, hvaraf vi redan anfört en del af det på tyska. Först
i samlingen möter oss en versifierad nådelära, som erinrar
om moraliteterna. Menniskan föreställes redan hafva ätit af
kunskapens träd. Tvenne allegoriska figurer, Rättvisan och
Sanningen, framträda inför Gud och förorda evigt straff.
Tvenne andra, Nåd och Frid, tala för den fallna. Slutet blir
att de senare vända sig till Guds enfödde Son, som tar
skulden på sig och frälsar menniskan. Sedan anmärka vi
ett stycke, »Ach, huru ligger staen så platt aldels öde»,
hvilket är en grann parafras af det förhärjade Jerusalem,
som, landsflyktigt och bespottadt af hedningarna, vänder
sina ögon tillbaka mot sin förgångna storhet. Redan här
råder den dystra färgton, som betecknar skaldens andliga
diktning. Vi mena de trenne poem, som äro upptagna i
vår nu varande psalmbok. Nr 463 är en fri, nästan
sjelfständig parafras på alexandriner i fyraradiga strofer af den
tyska sången: »O Ewigkeit, Du Donner Wohrt, O Schwerd,
das durch die Seele bohrt, O Anfang sonder Ende!» Denna,
som innehåller 16 strofer i helt annat versslag, då vår är en
stark förkortning och har 12 strofer, är skrifven af Johann
Fist eller Risten och utkom 1658 i Lüneburg bland hans
»Himlische Lieder». Sedan blef den ånyo införd i en mängd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljlucidor/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free