Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Om een möös plikt», »ett samtal emellan Anna och
Phillis», afdeladt i 43 stycken, hvart och ett med sin
latinska öfverskrift som anger innehållet, är det enda större
arbete vi ega af Lucidor. Men det är endast en
öfversättning från den holländske skalden Cats och dessutom
ofullbordadt samt senare af Nils Keder öfversedt och rättadt.
Dertill kommer att vi måste erkänna, att vi sakna nödig
insigt i det holländska språket, så att det är oss omöjligt
att uppgifva, hvad som här är Lucidors eget. Dock trösta
vi oss lätt med att denna vår okunnighet ej kan beröfva
honom det minsta af hans författarära, ty ingen skall nu
mera vilja tillräkna Cats arbete något poetiskt värde.
Emellertid hafva vi genombläddrat hans skrift med ett intresse,
som visserligen ej var af kritisk eller poetisk natur, men
som här må i några ord uttalas. Ett exemplar finnes på
kongl. biblioteket. Redan sjelfva dess yttre utstyrsel med
sitt solida och ljusgula pergamentsband måste uppväcka
bokvännens nöje. Titeln lyder »Jacobi Catzii I. C. Silenvs
Alcibiadis, sive Protevs». Volumen är tryckt i Amsterdam
»by Willem Blaev, op’t water inde vergulde Sonnewyser»,
hvars kännemärke väl stod och spelade gig i någon kanal.
Årtalet finnes ingenstädes utsatt, men en latinsk anteckning på
främre permens innansida upplyser, att den 12. augusti 1651
en viss Nicolaus Jone Galatius fick boken till skänks af sin
kärälsklige broder. Det kan häraf tyckas, som om den varit
ämnad för det lärda publikum. Men man ändrar snart sin
tanke. Ty efter det sedvanliga företalet på latin och
holländska med sitt »Lector — — vale» eller »Leest dan — —
en waert wel», kommer en tillegnan till damerna på
Zeeland (»Aen de Zeevsche Ionckvrovwen»), och slutligen ända
till 11 parentationer till författaren sjelf. Boken består af
moral- och kärleksstycken, dock i holländsk mening, d. v. s.
faderliga eller lekande råd till folk, som tänka gifta sig,
helst till fruntimmerna. Det längsta är det, hvarmed vi
skola sysselsätta oss, och kallas »Monita amoris virginei» eller
»Maechden-Plicht», särskildt egnadt »ten de eerbare,
achtbare, konstrijeke Ionch-vrov Anna Roemers», hvilket är en
desto större komplimang, som hennes namn och lof
sammanfalla med poemets bästa figur, Anna. Men de holländska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
