Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De vid grefve Gabriel Oxenstjernas död äro märkliga för
den dystra färgtonen i Lucidors filosoferande vid slutet af
hans lif samt för den lysande ätts skull, med hvilken Bruter,
Fabier, Meteller och Scipioner jemföras. Man stod dock
ännu midt i ljuset af de stora utförda bragderna. Tiden hade
ej hunnit kasta minnets skugga deröfver. Det ser ut, som
om skalden efter »Giljareqvalet» sorgfälligare skurit sin penna,
då han vände sig till de förnäma. Men mest berömdt var
dock qvädet »Oundvijklige dödens öde» vid välborna jungfru
Strijks graf. Det är det enda, som Blom finner ha förnuftig
mening, och vi kunna våga det påståendet, att det, med
någon liten modernisering och förkortning, eger ett
varaktigt och stort värde. Som kronan af Lucidors griftqväden
skola vi analysera det närmare. Det skall gifva en åskådlig
bild af hela hans skaldskap inom denna genre.
Början är sant patetisk:
»Hijt, iordemaskar, hijt! Här kunn’ I rättlig lära,
Hur fåfängt all ting är, gods, högheet, fägring, ähra.
I, som falsk-lysand’ skijn, som sminkte lykans prakt,
Ok hvad som dårars hug plä kitla, haa i akt,
Hijt, säger iag, hijt, hijt! Gran-skåden denna båren
Och thenna skönheets roos, i bästa ungdoms-våhren
Aff dödens kalla nord ifrån sin ädla stamm
Affrijfvin, nederlagd! Kom, kommen, träden fram
I, som ehrt fåfängt hopp med dårlig vällust spijsen
Ok med olustig lust the glade sorger lijsen,
Til högheet, prål ok makt igenom eld ok siö
Med fahra fijken ok ey tänken til at döö!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
