Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtskilligt annat, upphöjd öfver densamma ända till gränsen
af tadelvärd likgiltighet. Han hade hvarken hustru eller
slägt att tänka på. Han har sjelf påstått sig vilja lefva ur
hand i mun. Och huru många med samma åsigter om det
jordiska goda som Johansson hafva ej betett sig sin
samhällsklass värdigt utan att efterlemna arf. Detta hindrar
således icke att antaga hos honom ett i allmänhet passabelt
yttre skick. Det är en lång väg mellan att hafva bekymmer
och vara fattig och att gå omkring som ett förfallet subjekt,
äfven om en poetisk glömska skulle hafva ökat tarfligheten
mera än som var behöfligt. Man har dragit missgynnande
slutsatser från det porträtt, der Lucidor framställes med
penna uti handen, men i alldeles blottad bröstbild. Hvarför
dömma till ett så vanärande elände, när man kan ega en
bättre förklaringsgrund i ett konstnärligt motiv? Hvad vi
bestämdt veta, är, att han bar handskar och värja, en
prydnad, hvarom vi ej behöfva hänvisa längre än till Molieres
komedi för att å daga lägga, att den endast bars af
adelsmän eller statens och vetenskapens tjenare och ej ansågs
passa för en simpel borgare, att den således hörde till hvad
vi skulle kalla en gentlemans drägt.
Ett fenomen, som ofta uppdykt inom vår af revolutioner
så hemsökta samtid, skall hjelpa oss att bättre förstå
Lucidors karakter än hans eget tidehvarf kunde det. Det skall
visserligen gifvas framstående personligheter i alla tider,
som sätta sitt individuella oberoende öfver samhällets seder
och bruk, liksom alltid den stora massan lätt uppoffrar det
förra för en blind lydnad åt de senare. Men i synnerhet
den nu varande litteraturen är full af dessa hjeltar och
hjeltinnor. Vare sig nu att samhället för länge dröjt med att
i sig upptaga och göra berättigade äfven de ästetiska
intressena, eller att af menniskoandens förmögenheter fantasin
är den lättrördaste till afvägar, alltnog, vi hafva sett
menniskor af stor begåfning uppträda som försvarare och
utöfvare af det så kallade fria poetiska lifvet, hvilket väl skall
betyda, att alla hinder för fantasins fria spel undanrödjas,
och att derföre familjen och samhällets kraf förnekas. Det
är klart, att en sådan åsigt är i sig sjelf grundfalsk och
blott måste leda till den svagares, d. v. s. individens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
