- Project Runeberg -  Om Lars Johansson : (Lucidor den olycklige) : litteraturhistoriskt utkast /
20

(1876) [MARC] Author: Josef Linck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rådhusvind[1], så att vi kunna bilda oss ett detaljeradt omdöme
i målet. Om man genomläser detta poem och beaktar, huru
vidt olika och oförbehållsammare den tidens sällskapston
var emot vår, begriper man icke, hvari Lucidor felat.
Det är sant, att ett och annat uttryck kunnat vara mera
passande, och att tonen uti början på sina ställen är litet
rå. Men de, som velat finna det brottsligt, hafva allt för
mycket låtit leda sig af dess å stad komna förargelse och icke
betraktat det i hela sitt sammanhang. Om här färgerna äro
mera målande än i det giljareqval, som han förut inlemnat
vid broderns högtid, och som denne frikostigt belönade,
kommer det sig af poesins starkare flykt, utan att man
spårar det ringaste försök att förolämpa. Stycket äri sjelfva
verket ett af hans bästa, qvickt och färgrikt, och skulle nog
hedra en mognare skald. Han tyckes deri vara påverkad af
Stjernhjelm, med hvilken han ju också umgicks, och skildrar
på samma lekande och satiriska sätt som denne gjort i sitt
»Bröllops besvärs ihågkommelse». Man vet visserligen ej,
när nämda Stjernhjelms dikt var färdig och första gången
kom ut i bokhandeln, men intet hindrar, att Lucidor fått se
den i manuskript hos författaren samt genast blifvit fattad
af dess snillrikhet. Det är att beklaga, att han af följderna
afskräcktes från att vidare skrifva i samma manér. Men
hörom ett sammandrag af poemet! Han börjar med att
hänvisa på Kristoffer Gyllenstjernas och fröken Öxenstjernas
vigsel, der han redan sjungit.

»Här kommer jag igen, som förr har varit framme,
Och vill i denna qväll fullfölja giljeglamme’,
Som jag begynte sist.»


Då hade han, naturligtvis i samma satiriska tonart, blott
gjort förberedelser och måst stanna vid de giljareqval, som
heta svartsjuka; nu brister honom tid ej mera, och han
ämnar utföra sitt ämne. Kommer så en målning af den
svartsjuke:

!) Genom häradshöfding Amnell, som upptäckt papperen, samt genom
aktuarien Brissmans och registratorn Schiitzercrantz’ tillmötesgående har det
varit oss möjligt att genomgå dem, oeh aflägga vi härmedelst vår
tacksamhet derför.

[1] Genom häradshöfding Amnell, som upptäckt papperen, samt genom
aktuarien Brissmans och registratorn Schiitzercrantz’ tillmötesgående har det
varit oss möjligt att genomgå dem, oeh aflägga vi härmedelst vår
tacksamhet derför.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljlucidor/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free