Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omkring sig för att se om någon kunde se honom. Han flinade
åt sin egen dårskap och återgick till att undersöka stenen. En
stråle av solljus föll mot den och den glittrade av små fläckar,
obestridligt och rent guld.
— Ända från gräsrötterna, mumlade han med bävande
stämma när han högg in sin hacka i den vittrade klippväggen.
Han tycktes förändras. Ingen halvliter cocktail hade
någonsin kommit hans kinder och ögon att brinna på detta sätt. När
han nu arbetade fångades han av samma passion som behärskat
större delen av hans liv. Ett ursinne grep honom. Det ökade
påtagligt från ögonblick till ögonblick. Han arbetade som en
dåre till dess att han flämtade av ansträngning och svetten
rann från hans ansikte. Han letade från ena ändan av skredet
till den andra och halvvägs högg han sig ner genom den
röda vulkaniska jord som sköljts ner från de vittrande bergen
däruppe till dess han fick fram kvarts. Rutten kvarts som bröts
och föll sönder under hans händer och visade sig späckad med
fritt guld.
Ibland satte han igång små skred som täckte över hans
arbete och tvang honom att börja gräva om igen. En gång
släpades han med tjugo meter utför ravinens vägg, men han
snubblade uppåt igen utan att ens stanna för att hämta andan.
Han fann kvarts som var så rutten att den var som lera och
där det fanns än mer guld. Det var en verklig skattkammare.
Han märkte ut åderns gränser trettio meter åt vart håll. Han
klättrade till och med upp till ravinens kant för att se längs
sluttningen efter tecken till utlöpare av ådern. Men det kunde
vänta och han skyndade sig tillbaka till sitt fynd.
Han slet vidare i samma vansinniga fart ända till dess att
utmattning och outhärdlig värk i ryggen tvingade honom att
ta en vilopaus. Han reste sig upp med en ännu rikare bit
guldmängd kvarts i handen. Så länge han hade stått
framåtlutad hade svetten från hans panna droppat ner på marken.
Den rann nu ner i hans ögon och gjorde honom blind. Han
strök bort den med handryggen och fortsatte att undersöka
fyndet noggrant. Det kunde finnas trettiotusen per ton,
femtiotusen, vad som helst. Och när han såg på denna gyllene fres-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
