Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rummet under det att Dowsett tog whisky och sodavatten och
Ljusan Dag tog en cocktail. Ingen tycktes uppmärksamma det
okonventionella i att dricka en martini vid midnatt fast Ljusan
Dag särskilt noga iakttog dem för att se hur de skulle reagera.
Han hade längesedan fått lära sig att det fanns bestämda
tillfällen och platser då det var tillåtet att dricka martini. Men
han tyckte om att dricka martini, när han ville och hur han
ville, och eftersom han var en naturlig människa valde han
medvetet att dricka precis som han behagade. Andra
människor hade lagt märke till hans säregna vanor men inte
Dowsett och Letton. För sig själv tänkte Ljusan Dag: »De skulle
inte ens blinka om jag bad att få ett glas sublimat.»
Leon Guggenhammer anlände medan de smuttade på sina
drinkar. Han beställde whisky. Ljusan Dag tittade med intresse
på honom. Detta var en av den mäktiga
Guggenhammerfamil-jen. Visserligen en av de yngre, men dock en av det gäng
som han hade tampats med uppe i norr. Inte heller underlät
Leon Guggenhammer att undslippa sig att han kände till den
gamla affären. Han gav Ljusan Dag en komplimang för den.
— Ekot från Ophir hördes här nere hos oss också. Och det
måste jag säga, mr Ljusan Dag ... förlåt, mr Harnish, ni gav
oss grundligt med spö den gången.
— Ekot! Ljusan Dag kunde inte undgå att få en chock av
ordet — ekot hade nått dem från den strid i vilken han satsat
hela sin styrka och alla sina klondykemiljoner.
Guggenham-merfamiljen måste verkligen vara något, om en strid av den
omfattningen för dem inte var mer än en liten
förpostfäktning, vars eko de värdigades höra. »Dom måste väl spela ett
förbannat högt spel här nere», tänkte han. Samtidigt kände
han en motsvarande hänförelse över att det var till just detta
stora spel han inbjudits spela. För ett ögonblick kände han
en skarp sorg över att ryktet inte talade sanning och att hans
elva miljoner inte i verkligheten var trettio miljoner. Nå, så
långt skulle han spela öppet, han skulle låta dem få veta exakt
hur många staplar jetonger han kunde köpa.
Leon Guggenhammer var ung och fet. Han var inte en dag
äldre än trettio och bortsett från en antydan till påsar under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
