Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de flesta inmutningarna vara utarbetade och summan av det
guld man tagit ut skulle ungefär motsvara summan av det guld
som gått tillspillo och fått lämnas kvar.
Det behövdes organisation. Hans snabba fantasi skisserade
upp bilden av ett Eldorado Creek som från mynningen till
källorna och från bergsrygg till bergsrygg låg i händerna på
ett enda effektivt företag. Han insåg att den ångupptining av
marken som ännu inte prövats men snart måste komma trots
allt blott var en nödfallsutväg. Vad som verkligen borde göras
var att man med hydraulisk vaskning bearbetade dalgångens
sidor och terrasser och att man sen satte igång med
uppmudd-ring av hela flodbotten så som han hade hört att man gjort i
Kalifornien.
Detta var chansen till ännu en stor pott. Han hade undrat
över vad som egentligen hade varit skälet till att
Guggenham-mer och de stora engelska bolagen hade sänt upp sina
topp-avlönade experter. Men detta var deras plan. Det var därför
de hade tagit kontakt med honom för att få köpa de utarbetade
inmutningarna och grushögarna. De nöjde sig med att låta de
små gruvägarna mullvada fram vad de kunde få, ty de visste
att det fanns miljoner kvar efter dem.
Och när han stirrade ut över detta rykande inferno av råslit
tänkte Ljusan Dag ut det nya spel han skulle spela, ett spel
där Guggenhammer och de andra skulle få med honom att
göra. Men samtidigt med den glädje som detta gav honom kom
en trötthet. Han var trött på de långa polaråren och han
undrade över yttervärlden. Den stora värld om vilken han hört
så många andra män tala men om vilken han själv var
ovetande som ett barn. Det gavs spel därute med. Det var ett
större bord och det fanns inget skäl varför inte han med alla
sina miljoner skulle sätta sig ner och ta ett parti. Så just denna
kväll på Skookum Hill när han beslöt sig för att spela ut sina
bästa Klondykekort beslöt han sig också för att ge sig iväg ut.
Det tog dock tid. Han satte pålitliga ombud i hälarna på
de stora experterna och vid de bäckar där de började köpa
började också han köpa. Varje gång de försökte köpa upp en
utarbetad bäck billigt fann de att han stod i deras väg, antingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
