Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sanning och i detta vann alltid sanningen, oavsett hur kraftigt
man än ljög. När män som tvivlat på Carmacks påstående att
han vaskat två och en halv dollar pannan själva vaskade två
och en halv, då ljög de och sa att de fick ett helt uns. Och
redan innan lögnen riktigt hade kommit iväg tog de inte bara
ett uns utan fem. De påstod att de tog tio men när de fyllde
en vaskpanna med jord för att bevisa sin lögn tog de inte tio
utan tolv uns. Och så gick det vidare. De försökte hjältemodigt
att ljuga men sanningen fortfor att hinna ikapp dem och gå
om dem.
En decemberdag fyllde Ljusan Dag en vaskpanna med jord
och grus från klippbädden och bar in den i sin stuga. Här
brann elden och därför kunde han ha en segeldukscistern full
med vatten utan att det frös. Han satt på huk över cisternen
och började vaska. Jord och grus såg ut att fylla pannan. När
han började röra om med handen i pannan flöt de lättare och
grövre partiklarna ut över kanten. Då och då kammade han
över ytan med fingrarna, rakade ut nävar av sand. Innehållet
i pannan sjönk. När det började närma sig botten stjälpte han
plötsligt pannan och hällde bort vattnet för att kunna göra en
snabb förinspektion. Det var som om botten varit täckt av smör.
Det gula guldet blixtrade till när det leriga vattnet hälldes bort.
Det var guld — guldstoft, guldsand, små guldklimpar och
stora guldklimpar. Han var helt ensam. Han satte ner pannan
ett ögonblick och försjönk i djupa tankar. Sen fortsatte han
utvaskningen och vägde resultatet i sin våg. Efter sexton
dollar unset hade pannan innehållit dryga sjuhundra dollar.
Det var mer än någonting han någonsin drömt om. Han hade
aldrig ens i sina vildaste förhoppningar sträckt sig längre än
att en inmutning skulle kunna ge mer än tjugo, trettio tusen
dollar: men här fanns inmutningar som var värda åtminstone
en halv miljon även om fyndigheterna på dem bara uppträdde
fläckvis.
Han gick inte tillbaka till arbetet i sitt schakt den dagen,
inte heller dagen därpå, eller den därefter. Iförd handskar och
mössa, med lätt övernattningspackning surrad på ryggen gav
han sig i stället ut på en mångdagarstur över bäckar och vat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
