Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Vågsvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon släppte honom, men stannade tätt bredvid
honom och trampade vatten, medan hon höll ögonen på
hans ansikte för att se hur hans egna försök utföllo.
Men Lee Barton böjde med flit sina fotleder och
spända muskler så att krampen skulle ökas. Under
fjorårets dust med åkomman hade han, då han låg i
sängen ooh läste, när anfallet kom, lärt sig att lirka
bort krampen utan att ens avbryta sin läsning. Men
nu gjorde han motsatsen, stegrade krampen och fick
den, till sin överraskning och belåtenhet, att flytta sig
till den högra vaden. Han skrek till av förskräckelse,
låtsades förlora självbehärskningen, försökte resa sig
upp och överspolades av nästa våg.
Han kom upp, frustade, sträckte armar och ben
ifrån sig på vattenytan och kände sin krampansatta
vad gripas om av de starka fingrarna på Idas båda
små händer.
”Det går snart över”, sade hon i det hon masserade.
”Sådan här kramp räcker aldrig länge.”
”Jag visste inte att det kunde vara så svårt”,
stönade han. ”Bara den inte går högre upp! Man
känner sig så hjälplös.”
Han grep i ett plötsligt anfall om bägge hennes
armars biceps och försökte höja sig upp över henne,
som en drunknande man försöker sätta sig upp pä
en åra, och tryckte ner henne under sig. Innan han
lät henne göra sig lös under kampen i vattnet rycktes
hennes vaxduksmössa av, och hennes hårnålar
lossnade, så att hon kom upp kippande efter andan och
halvt förblindad av sitt våta, klibbande hår. Han var
övertygad om att han hade sett henne ta in en
”kallsup”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
