Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Vattenbarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
männen som vågade dyka efter hummer hade en
blivit uppäten och en förlorat en arm och en annan en
hand och en fot.
”Men Keikiwai fanns ju, Vattenbarnet, bara elva
år gammal, men själv till hälften fisk och talande
fiskarnas språk. De styrande männen gingo till hans
far och bådo honom skicka ut Vattenbarnet att ta upp
hummer att fylla kungens mage ined och avvända
lians vrede.
”Vad som nu hände blev noga känt och iakttaget.
Ty fiskarna och deras kvinnor och taroodlarna och
fågelfängarna och de styrande och hela Waihee kom
ner och stod bakom klipphällen där Vattenbarnet stod
Och tittade ner på humrarna långt där nere på
bottnen.
”En haj, som tittade upp med sina kattögon, fick
syn på honom och skickade ut kallelseropet: ”Färskt
kött!” för att samla alla hajar i lagunen. Ty hajarna
arbeta gemensamt, och det är därför de äro så starka.
Och hajarna åtlydde kallelsen, och de voro fyrtio, långa
och korta, magra och trinda, jämnt fyrtio; och de
talade till varandra och sade: ’Se på den där
läckerbiten till pojke, det där delikata stycket människokött
utan havssalt i (ty salt ha vi för mycket av), saftig
och god att äta, härlig, smältande under vårt hjärta,
då han kommer ner i våra magar och de dra ut hans
sötma.’
”De sade mycket mera, som till exempel: ’Han har
kommit för att fånga hummer. Då han hoppar i
tillhör han en av oss. Inte som den gamle mannen vi
åto i går, torr och seg av ålderdom, inte heller som
de unga männen, vilkas lemmar hade för hårda musk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
