Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Kahekilis ben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aimoku upphörde att paddla och tittade uppåt
stranden som om han ville vända om och skaffa ett
offer till. Men flera av hövdingarna satte sig emot
det, sade att allt simpelt folk hade flytt till bergen
eller lågo tabu i sina hus och att det kunde dra om
flera dagar innan de fingo tag i en. Till sist gav
Eoppo efter, men han mumlade då och då att lagen
fordrade två moepuus.
”Vi paddlade vidare, förbi Diamond Head och Koko
Head, tills vi hunnit mitt in i Molokai-sundet. Där
gick hög sjö, fastän det blåste en svag passadvind.
Hövdingarna vilade på sina åror utom styrmannen
som höll kanoterna upp mot vinden och vågorna. Och
innan de fortsatte sin färd öppnade de flera
cocos-nötter och drucko.
” ’J ag har inte så mycket emot att bli moepnu’, sade
jag till Humuhumu, ’men jag skulle gärna vilja dricka
litet innan ni döda mig.’ Jag fick ingenting att dricka.
Men jag talade sanning. Jag var för sjuk av den
myckna whiskyn och rommen för att vara rädd för att
dö. Min mun skulle då åtminstone inte stinka längre,
mitt huvud inte värka och mitt inre inte vara som
torr och het sand. Nästan det värsta av allt var att
jag plågades vid tanken på harpunerarens tunga som
jag sett betäckt med sand. Å, Kanaka Oolea, sådana
djur unga män bli då de ha druckit! Inte förr än
de bli gamla som du och jag få de bukt med sin törst
och dricka sparsamt som du och jag.”
"Det måste vi”, svarade Hardman Pool. "Gamla
magar äro utnötta och ömtåliga, och vi dricka
sparsamt emedan vi inte våga dricka mera. Vi äro kloka,
men klokheten är bitter.”
6.1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
