Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NIONDE KAPITLET.
Visserligen skedde min utveckling till en stark
drinkare bland tjuvfiskarna gradvis, men den verkliga
dryckenskapen kom med en gång icke som ett resultat
av begär efter sprit, utan på grund av ett slags
intellektuell överbevisning.
Ju mer jag såg av livet, desto mera njöt jag av det.
Jag kan aldrig glömma hur jag riktigt kände rysningar
första kvällen jag deltog i en gemensam plundringsfärd,
när vi samlades ombord på Annie. Det var en hel
hop råa sällar, storvuxna och orädda, flere av dem
före detta fästningsfångar, alla fiender till lagen och
mogna för fängelset, klädda i sjöstövlar och
oljerockar, talande med djupa, hesa röster, och främst bland
dem Långe George med revolvrar i bältet för att visa
att han åtminstone menade allvar.
När jag nu tänker tillbaka på det, vet jag, att
alltsammans var uselt och dumt. Men jag tänkte inte
tillbaka den tiden, när jag var i sällskap med John
Finkelman och började vänja mig vid honom. Det var
ett käckt och vildt liv, och j ag levde igenom äventyren
jag läst så mycket om.
Nelson, som kallades för »Unga Skrapnosen», till
skillnad från sin far, »Gamla Skrapnosen», seglade
slupen Renen i kompaniskap med en karl, som gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0058.html
