- Project Runeberg -  All världens fiende med flere berättelser /
59

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den starkes styrka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunde byggas, men när min far och jag och ett dussin
andra män begåvo oss på väg dit för att bygga en
mycket stor fälla, kom vakten ut från det stora torvhuset
som vi hade byggt åt Hundtand. Och vakten motade
oss med sina spjut och befallde oss att vända om,
därför att Tom-tarm skulle själv bygga en fälla på den
platsen. Sjölejon hade lovat honom det och Sjölejon
förde ju Hundtands talan.

Det blev mycket knotande och min fader
sammankallade rådsförsamlingen. Men när han reste sig för
alt tala, stack Sjölejon ett spjut genom hans hals och
han dog. Och Hundtand och Tom-tarm och Tre-ben
och alla som hade jord sade att det var bra gjort. Och
Isterbuk sade att det var Guds vilja. Och efter detta
voro alla rädda för att stiga upp och tala inom
rådsförsamlingen och rådet samlades icke mera.

En annan man, Svinkäft, började så hålla getter.
Han hade hört talas om det bland Köttätarna, och det
dröjde inte länge förrän han hade många flockar.
Somliga män, som varken hade jord eller fiskfälla och
eljest skulle ha fått gå hungriga, voro glada att få arbeta
åt Svinkäft genom att vakta hans getter, skydda dem
mot vilda hundar och tigrar och driva dem till
betesmarkerna bland bergen. Till gengäld gav Svinkäft dem
getkött att äta och gethudar att skyla sig med, och
ibland bytte de bort getköttet mot fisk och säd och
mustiga rötter.

Då var det som penningen kom i bruk. Den som
först kom på den tanken var Sjölejon, och han talade
om saken med Hundtand och Isterbuk. Ser ni, dessa
tre voro de enda som skulle ha sin givna andel av allt i
vår dal. Var tredje korg säd var deras, var tredje fisk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfiende/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free