Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hastigt spred sig emellertid ryktet om de svåra
spöke-rierna på Snärpa, inom de närmaste socknarne lämnade
man höstplöjningen på åkrarne och tröskningen på logen
samt gick man ur huse för att skåda det anskrämmeliga
lefvemet.
Då det tydligen inte gick att få Putta Långhaka att
stanna i jorden enligt den vanliga evangelisk-lutherska
ritualen, lyckades man slutligen efter många böner och
mycket hot öfvertyga prosten om, att det hörde till hans
prästerliga kall att i ensamhet under bön och åkallan vaka en
natt vid kistan på logen.
Han stretade emot i det längsta, sägande att han endast
var en skröplig människa, som ingalunda begrep sig på
djäfvulens funder, men ändtligen fick man då honom
innestängd på ifrågavarande ställe. Hvad som tilldrog sig
den natten har dock aldrig blifvit utrönt, ty då man på
morgonen öppnade portarne till logen låg prosten af dånad
på golf vet i en pöl af svett. Han var mycket svår att känna
igen, ty han hade magrat alldeles förskräckligt och skinnet
hängde kring hans eljes välmående lekamen som en tom
säck. Aldrig nämnde han sedermera i hela sitt lifs dagar
om hvad han upplefvat den natten. Och frågade man
honom så bara kippade han efter andan och rullade med
ögonen.
Nu hade visserligen prosten aldrig varit omtalad för
så stor fromhet, men han hade ju ändå lärdomen, och då är
det ju förunderligt, att inte en Herrens tjänare kan få makt
med den Onde. Ty allt hans vakande och bedjande halp
inte ett dugg. Kistan stoppades ner och stoppades ner igen
men hvar kväll kom den flygande tillbaka, och eländet
tycktes aldrig vilja taga något slut.
Då fick Anders på Fäladen en god idé:
-—- Troll ä troll, sa’ han, och ondt ska’ med ondt
för-drif vas!
Han pratade och pratade, och till slut fick han Pär
Truls och ett par andra med sig ut i hugghuset, och snart
hade de yxat till en lång påle, som de spetsade i ena ändan,
och smeden i byn kom dit och satte på en doppsko af järn,
som de härdade i svafvel.
Bortåt eftermiddagssidan då solen började luta till sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
