Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krabban.
Grosshandlar Conradsson och jag hade suttit i kaféet
ett par timmar och kanske druckit något whisky. Klockan
var half elfva, hvadan vi klefvo öfver till matsalen för att
komma före den snart inringlande floden af hungriga
teatergäster. Och där sutto vi nu i hägnet af en yfvig blekröd
chrysanthemum med armbågarne på den nystrukna
bordduken och stirrade på hvar sin omfångsrika matsedel med
många extra saker på tvärsidoma.
— Om vi skulle ta krabbor? föreslog jag.
Grosshandlar Conradsson teg, men mellan chrysante-
mumståndets trasiga bladflikar skymtade jag en nervös
ryckning kring hans tunna, skägglösa läppar. Och hans
eljes så stela ansikte förvandlades af en kraftig grimas till
denna enda sammangyttring af djupa veck och fåror, som
lär vara skönhetsidealet hos hottentotterna. Hans små
kalla ögon stucko mig med en blick, halft misstänksam,
halft ängslig:
— Jag äter hvad som helst, men aldrig krabbor!
Det var ju ingalunda märkvärdigt sagdt, men rösten
var egendomligare. Den lät som om han gurglat sig långt
inne i själen.
En stund senare sutto vi naturligtvis åter inne i kaféet.
Vi sutto där länge och väl sedan gästerna börjat glesna,
hälften af lamporna släckts och de öfriga lyste som bleka
nebulosor i de täta tobaksskyarna
Conradsson var grosshandlare i whisky, och jag hade
känt honom i flera år utan att lära känna honom. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
