Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bortåt höstsidan fann emellertid den gode Fakiren
att Stockholm var en alldeles för dyrbar stad att lefva i.
Sedan han noga beräknat chancerna och lyckats lura en
lättfärdig boktryckare, som blifvit besatt af
högfärdsdjäf-vulen och ville bli bokförläggare, på närmare 900 kronor,
längtade han åter till sitt kära Lund och afreste en stilla
aftonstund med samma allvarliga uppsyn, hvarmed han
en gång gjort sitt entré i Birger Jarls stad.
Framkommen till Skåne tog han naturligtvis enligt
gammal vana och på grund af principfasta sparsamhetsskäl in
hos sin kusin, den ädelmodige redaktör Waldemar, som helt
och hållet tappade kontenansen inför all denna varma
släktkärlek.
Det åts många och goda frukostar, middagar, supéer,
det dracks många och ädla viner, det röktes fina och goda
cigarrer och förtärdes en myckenhet starka dryckesvaror.
Och det festades och fördes ett rackarlif i nära fjorton
dar. Konsistorium höll extra sammanträden, alldenstund
religionen var i fara, och de allvarligare
Göteborgsteolo-gerna af den schartauanska riktningen infunno sig
regelbundet i samlad trupp hvarje aftonstund på
Pariser-salongn i Malmö, där de rikligen trakterades af redaktören
och den ädle Fakiren, som äfven lagt denna gamla
sjö-och stapelstad under sitt skräckregemente.
Men så en dag hände något.
Redaktören och Fakiren lågo en skön morgonstund i
sina varma sängar i Lund, då det plötsligt knackade på
dörren, Ordningsmakten infann sig i skepnad af två af
Lunds fetaste poliskonstaplar, som ville till fängelset
af-hämta den glade Fakiren i och för af sittning af de 20 kronor,
hvartill han i Stockholm blifvit dömd för det smädliga
skrif-sättet till kusinen — redaktören.
Nu blefvo naturligtvis bägge herrarna mycket ledsna,
men som redaktör Waldemar enligt vanan var stadd vid
god kassa, så tog han helt enkelt och — betalte böterna!
För att få behålla Fakiren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
