Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En materialist,
Första gången jag träffade gubben Hans Olsson, satt
han på ett tredje klassens hotell i Lund — vi kunna ju kalla
det Hotell Svensson — och drack toddy. Han satt
tillsammans med tre studenter, som för en obestämd tid tagit sig
ledigt från studierna. Under tystnad och stilla begrundan
spelade de domino, och brickorna slamrade entonigt mot
bordet. Gubben Olsson bjöd på trakteringen. Det gjorde
han för det mesta.
Denne gubbes yttre var en särskildt gemytlig företeelse.
Hans hufvud var nästan klotrundt och skalligt och blankt
som en af de bollar, hvilka dansade för konststötarne i
biljardsalen utanför toddy- och dominorummet. Midt i
ansiktet satt en liten rosenpotatis, som kunde kallas för näsa,
och rundt hakan gick en krans af stubbigt, hvitt skägg. På
ömse sidor ofvanför rosenpotatisen sutto ett par vattenblå
ögon, fulla af trygg godhet. Då toddarne regelbundet
hvarje kväll blandats några gånger blef rosenpotatisen
ännu rödare och de vattenblå ögonen ännu godare.
Gubben Hans Olssons lefnadssaga var ganska enkel,
men säregen dock. Han var en vanlig, skånsk torparpojke,
som i sin tidigaste ungdom varit »vaktepåg». Sedan han
på kyrkgången läst sig fram till tukt och herrans förmaning,
hade han satt sig till skomakarlästen. Och där hade han
suttit i nära 40 år och pliggat och sytt och halfsulat och
klackat åt hela byn. Han bligade sällan åt jäntor, aldrig
gick han på dansgillen, han stekte sitt fläsk själf och lagade
sin egen ölsupa. Redan från sin tidiga ungdom ansågs han
för en ohjälplig stofil. Han var som en af dessa gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
