Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min vän anarkisten.
Detta är historien om då jag blef anklagad för
mordförsök första och sista gången med, hoppas jag.
Fil. stud. Axel Kallander var kalmarit och hade varit
fil. stud. redan i många år, innan vi träffades. Han hade
haft många hungersdagar och andra vidrigheter att kämpa
med innan han lyckats eröfra detta hederstecken, som
kallas den hvita mössan, och tryggt kan man säga, att den
hade han skaffat sig så godt som på egen bekostnad.
Han hade en spänstig gestalt, smal som en
telegrafstolpe, ett hår som en igelkott i ilska och ett par små grå
ögon, som städse kisade ut i fruktan och misstro mot en
värld, den han städse trodde full af mer fulhet och ondska
än där egentligen fanns. Det var en högt begåfvad men
ganska underlig man, hvilken, som sagdt, genom en serie
af strider och försakelser själf arbetat sig fram till
studentexamen och fortfarande utan något som helst understöd
skötte sina studier så godt han hann och försörjde sig med
att plocka ihop gamla ord till det stora kända nordiska
språkforskningsarbetet. Och härvidlag arbetade han på
ett fullt medvetet mål, som han väl vid det här laget torde
ha nått. Men den saken hör ju egentligen inte hit, ty
detta är ingalunda några personalia.
Första gången vi träffades var på en kyrkogård. Det
var en höstens dag. Där stodo idegranarne i sin eviga
grönska med stålglans på spädaste grenar, där viftade
mångfärgade Chrysanthemum sina täta, tofviga vimplar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
