- Project Runeberg -  Afgrundens folk /
227

(1916) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. En nattlig syn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

komplettera taflan fanns där också vaktare med blanka
knappar i rockarna, som höllo ordning på dem, då de
morrade och fräste alltför ilsket.

Jag var glad att dessa vaktare funnos där, ty jag
var icke klädd i min »sjöfararekostym», och jag var
således ett »mål» för de rofdjur, som drefvo af och an.
Emellanåt, på sträckorna mellan poliskonstaplarna,
betraktades jag med skarpa, hungriga ögon af de tasslande
rännstensvargarna, och jag var rädd för deras händer,
deras nakna händer, så som man fruktar för en gorillas
klor. Ja, ty de påminde om gorillor. De voro små, illa
växta och krokryggiga. Inga svällande muskler, intet
öfverflöd af muskelstyrka, inga breda axlar. De representerade
snarare en viss elementär sparsamhet hos naturen,
sådan den måste ha funnits hos grottmänniskorna. Men
det fanns likväl styrka hos dessa magra kroppar — den
vilda, ursprungliga styrkan att gripa och hålla fast och
slita i stycken. Då de störta sig öfver ett mänskligt byte,
är det vanligt att de göra det bakifrån och böja offret
bakåt, tills dess rygg blir bruten. De ha hvarken
samvete eller något slags känslighet, och för en ringa penning
skulle de utan fruktan eller tvekan döda hvem som
helst, om de blott få tillfälle därtill. De utgöra ett nytt
species af människosläktet, en art stadsvildar. Gator
och hus, gränder och gårdar utgöra deras jaktmarker.
Hvad dalar och berg äro för den naturlige vilden, det
är gator och byggnader för dem. Slumkvarteren äro
deras jungler, och där smyga de omkring efter rof.

De goda, känsliga människor, som sitta i de förgyllda
teatersalongerna och bebo underbara palats i West End,
se aldrig dessa varelser och drömma icke om att de
finnas till. Men här finnas de lifslefvande, synnerligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljafgrund/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free