- Project Runeberg -  Afgrundens folk /
219

(1916) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Barnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rörelser och i lysande färger, och mycket ofta ser man
hos dem en förvånande skönhet både till anletsdrag och
gestalt, midt i all deras smuts och deras trasor.

Men det måste finnas någon trollkarl i London, som
lockar dem alla med sig bort. De försvinna totalt. Man
ser dem aldrig mer, icke ens någonting som påminner
om dem. Man söker förgäfves efter dem bland de
fullväxtas skaror. Där ser man endast förkrympt växt, fula
ansikten och tröga och slöa sinnen. Behag, skönhet och
fantasi, all den smidighet, som fanns hos både sinne och
muskler, allt är totalt försvunnet. Emellanåt kan man
likväl få se en kvinna, som icke nödvändigt behöfver vara
gammal, uppsvälld och rusig, lyfta på sin smutsiga kjol
och göra några löjliga och klumpiga hopp på gatan.
Detta är en påminnelse om att hon en gång har varit
ett bland barnen som dansade efter positivspelarens
musik. Dessa löjliga och klumpiga hopp är det enda som
finns kvar efter barndomens löften. I de omtöcknade
gömslena i hennes hjärna har dykt upp ett flyktigt minne
af att hon en gång har varit barn. En hel skara sluter
sig omkring henne. Små flickor dansa bredvid henne
och omkring henne med allt det täcka behag, som hon
otydligt kommer ihåg, men nu endast kan parodiera med
sina rörelser. Hon flämtar utmattad efter luft och
stapplar ut ur kretsen. Men de små flickorna
fortfara att dansa.

Ghettons barn äga alla de egenskaper, som skulle
kunna göra dem till ädla män och kvinnor. Men ghetton
själf liknar en rasande tigrinna, som vänder sig mot
sin egen afföda och fördärfvar alla dessa egenskaper,
utplånar glädjen och skrattet och förvandlar dem, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljafgrund/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free